Amanda åker från staden hem till sin mamma för att fira farmors födelse-dag. När firandet är över blir hon kvar hos mamman.


Amanda träffar barndomsvännen Klara och det fuckar upp relationen mellan då och nu.


När jag åker hem är en roman om landsbygd, beroende och längtan.


Anna Nygren är född 1990 och bor i Göteborg. Hon är dramatiker och textilkonstnär.  När jag åker hem är hennes andra bok på Lesbisk Pocket.

Fotograf: Fredrik Pihl


Kommande utgivning:

När jag åker hem

Roman, 2022
Anna Nygren

Ladda ner pressbilder



En dag när jag går mot gården kommer hon mot mig.


Det viskar i mig: 


Endast en gud får du underordna dig.


Hon sitter ovanför mig på hästen och ser nedåt.

Nu kan det inte vika undan.

HUNGER
Romandebut, 2020
Anna Nygren

Ladda ner pressbilder

Debutantporträtt


Helena lägger handen mellan min korsrygg och rumpa. Vi dansar på hotellrummet. Det är på det dekadenta tjugotalet och vi dansar på det rustika träbordet. Jag har en skönheten&odjuret-klänning och hon har vanliga kläder fast med en touch av glamour. Hon matar mig med knark. Hon säger att hon älskar mig och smeker mig över håret. Att jag har legat inuti hennes mage och kropp och att vi egentligen är samma.

Formgivaren: vad vill du att folk ska tänka när de ser boken?

Anna: eeeh, asså tänker, att man ska känna, gud denna person är galen av kärlek, men också typ, kul blick på världen ??????

Redaktören: ja jaget ser ju världen på ett väldigt konstigt sätt. samt är pervers

Formgivaren: konstigt på vilket sätt?

Redaktören: alla karaktärer/människor är som dockor för jaget typ. och allting är extremt nära och samtidigt väldigt distanserat. det finns ett virrvarr. och en godtycklighet i hur folk är. eller en absurditet. och samtidigt fattar man att de ju bara är helt vanliga människor...det är en naivistisk blick som också är överlägsen. jaget har en sorts sjuk identifikationsförälskelse i den här äldre kvinnan och vill samtidigt att hon ska vara hennes mamma

Anna: gud så bra att du beskriver så bra

Anna Nygren är född 1990 och bor i Göteborg. Hon är dramatiker och textilkonstnär. Hunger är hennes första roman.

Fotograf: Eva Cederwall

Hej vilt
Romandebut, 2018
Mimmi Corneliusson

Ladda ner pressbilder


Jag håller nyckeln till ladan i handen. Den är tung, urgammal. Dörren öppnas med ett knarrande. Jag hittar strömbrytaren och tänder lampan. Den är stark. Jag får glädje-yrsel av rymden och ljuset. Ladan är som ett större hem. Det första som ska breda ut sig är en slätt, tänker jag. Det passar under den starka solen. Jag lägger mig ner och tittar upp i bjälkarna. De gamla träbjälkarna. Det ilar i magen av historia, av lycka.

Debutantporträtt: Mimmi Corneliusson

I min bok har jag låtit saker hända, ganska vilt. Och samlat en massa rekvisita, till exempel: en rökmaskin, några guldfåglar, sidenband, ett vapen. Linda, huvudpersonen, står där rådvill mitt i allt. Förhållandet med Kristin har precis tagit slut och Linda vet inte vad hon ska göra med sitt liv. Vad ska hon jobba med? Hon har kommit över en tom lada och funnit en vän som gillar schlager. Och hon har många idéer. Men sorgen fortsätter och snoret rinner och dammet samlar sig i ladans dunkla hörn. Hon undrar vad det ska bli av alltihop. En föreställning, tänker hon. Hon kommer att behöva statister, och allt möjligt annat.

I ladan får hennes fantasier plats och blir konkreta. Det kommer in en svärm av småfåglar i precis rätt ögonblick.

Men sedan måste hon städa och sätta sig och tänka på meningen med det hela och börja med en stor slätt av sand som breder ut sig i ladan. Hon ska sträva över den med en stark sol i ansiktet. Hon tappar kontrollen. Hon försöker återta den genom att fläta ett band som ska hindra sidenmolnet (som hon sydde tidigare) från att flyga iväg.

I mitt liv finns böcker, barn, ett kontor där jag jobbar, det lilla skogspartiet på Hägerstensåsen. Det dyker inte upp några sydda sidenmoln eller fågelsvärmar i rättan tid. Jag är värdelös på att sy, har inte heller tid. Men alla kan behöva skuggan från ett moln att vila i en stund, tror jag. Så det svävande sidenmolnet fick finnas i min bok.

Ladan var min och Lindas plats, skild från vardagen. Det var en stökig plats, men också en plats där det fanns konkreta lösningar. Det gick att göra några viktiga scener. Det fanns en orgel. Linda repeterade och spelade upp. Hon drog fram alla sidenband och knöt ihop dem. Det kändes bra. Innan hon hamnade i tvivel igen.

Och ljuset rör sig i fönstren, och det borde dammsugas och därute sjunger en fågel. Den lyfter plötsligt från tallen och flyger bångstyrigt iväg.

Mimmi Corneliusson är född 1980 och bor i Stockholm. Hon har tidigare läst skrivarlinjen på Nordens Folkhögskola Biskops-Arnö.

Fotograf: Matti Koli

Ut
Poesidebut, 2015

Theodor Hildeman Togner

Ladda ner pressbilder


"Jag tittar på mig själv i spegeln. En gren av syrén som reser sig ur mig. Vem är det som kallar det här för flicka? Det här materialet är inte mitt, det tillhör någon annan. En äng av blommande bilder breder ut sig kring mig. De stela bladen slår mot mina ben medan jag rör mig framåt. Min kropp är ett collage av flickor jag inte är."

Debutantporträtt: Theodor Hildeman Togner

Flickorna. Spegeln. Rosen. Begär. Rosen. Kroppen. Spegeln. Flickorna. Begär. Ansiktet. Och det regnar mot fönsterrutorna. Spegeln. Kroppen. Flickorna. Rosen. Vad är det här materialet. Vem är det som kallar mig för flicka. Rosen. Hör du mig? Flickorna. Spegeln. Rosen. Kroppen. Det här materialet. Begär. Eternellen spricker och smulas sönder mellan mina fingrar. Spegeln som berättar. Kroppen. Rosen. Flickorna. Begär. Ut. I kroppen i rummet i huset i staden står jag mitt i vimlet. Utan rum, mitt i rummet. Spegeln som berättar. Barndomen. Det var något där, var det inte? Rosen. Flickorna. Begär. Kroppen. Minnesbilder dränkta i mitt eget ljus. Jag letar efter henne. Jag går ut som flicka som om det skulle kunna få mig att hitta henne. Rosen. I spegeln. Det här materialet. Ut. Hör du mig? Men jag är ingen flicka. Jag ser henne i min kropp. Ut. Jag vill inte minnas flickorna såsom jag minns dem. Jag vill att hon ska veta det. Det fanns andra där än vi, flickor och pojkar. I minnet. Ut. Men hon såg inte på mig, mötte inte min blick. Ut. Jag kysser spegelglaset. Är ingen flicka. Rosen. Kroppen. Spegeln. Jag kommer inte ut. Huvudet en blomtjocknad. Begär. Hör du mig? Rör försiktigt vid bladet som lossnat från sin roskropp. Är det jag som har gjort det här? Bränt upp alla bladen? Jag ser på mig själv i spegeln.

Theodor Hildeman Togner är född 1992 och bor i Stockholm. Han har tidigare läst skrivarlinjen på Nordens Folkhögskola Biskops-Arnö.

Fotograf: Matti Koli

En omaka flicka

Roman, 2015

Ann Bannon

Ladda ner pressbilder


Lesbisk Pocket är stolta över att presentera
Ann Bannon, 50-talets oomstridda drottning av lesbisk kiosklitteratur!

I hennes debutroman träffar vi den blyga Laura och den djärva Beth, vacker och skamlös. En omaka ficka är en rafflande collegeromans, som kan uppskattas av alla.

En omaka flicka är den första boken i den legendariska Beebo Brinker-serien, som skamsets inhandlats i kiosken runt hörnet, smugglats med på bussen förklädd i andra bokomslag och gömts under madrasserna av flator i decennier.

Nu träder den äntligen fram i ljuset hos oss, för första gången på svenska i tidstrogen översättning av Jon Jonsson Sandström.

Queer Nation-manifestet

Manifest, 2014

Queer Nation, ACT UP

Ladda ner pressbilder


"Låt er inte luras, heteros äger världen och den enda anledningen till att ni har blivit skonade är att ni är smarta, har haft tur eller är krigare. Heteros har privilegier som tillåter dem att göra vad de behagar och knulla utan fruktan. Men de lever inte bara liv befriade från fruktan; de trycker upp sin frihet i mitt ansikte."

Under prideparaden i New York 1990 delades ett flygblad ut med rubriken "Queers read this". Texten uppmanade till ett mer kompromisslöst förhållningssätt gentemot det hetero-normativa samhället. Avsändare var en samling anonyma personer från nätverket Queer Nation, grundat av aktivister från aktionsgruppen ACT UP (AIDS Coalition to Unleash Power).

I och med denna utgivningen publiceras manifestet för första gången på svenska, i översättning av Elin Bengtsson och Lyra Ekström Lindbäck.